Take me to the pond with Lily Pons

Bland det viktigaste som hände mig det här året var upptäckten av Lily Pons på Youtube. Så inspirerande sång. Efter det blev det  spännande att fortsätta och försöka utveckla den klassiska sången.

Om du tycker att du känner igen hennes röst beror det på att hon är den som sjöng Snövits långa ton i filmen om Snövit och de sju dvärgarna på TV.

Vera Siökrona, Ferlin och de andra ..

Eddie och jag har länge planerat att samarbeta på hans stadsvandringar.  Nu har han börjat med en ny slags stadsvandringar om både Kolingsborg och Gamla stans källarklubbar.

stadsvandring med Eddie

Här om dagen gjorde vi en liten förberedelsevandring för musiksättning av Eddies vandring. Han ville ha ett jazzstycke utanför Västerlånggatan 36 A, Bedoirsgränd, eftersom hans kompis haft en jazzklubb där.  Det tål att tänkas på. Jag har ingen jazz på min repertoar som trubadur eftersom jazzackord är lite svårare att spela, men det får bli ett långsiktigare projekt.

Därefter gick vi till Sven Vintappares torg, ett ganska undanskymt men på sitt sätt väldigt fantastiskt torg. Det sluttade lite nedåt, och Eddie förklarade att jag borde stå i “gropen” i förhållande till publiken. Det hade han valt ut för att det påminner om gamla Klara.

Jag prövade akustiken. Det var ingen jätteakustik, men det bar. Här ville han ha musik av Ferlin (som ju bodde i gamla Klara).  Till slut gick vi till  Brantings torg. Man kryper in i en smal gränd och kommer till ett öppet runt atrium. Här ligger kanslihusannexet. Gunnar Sträng satt här en gång, och numera socialdemokraterna (Deras partikansli).

brantingtorgetdörr

Jag har alltid gillat att smyga in här och prova akustiken med klassisk sång, och beundrat den sköna byggnaden och fontänen.  Inte visste jag att det var på samma plats som Vera Siökrona som räddade Gamla stan kämpade sin första strid, som hon förlorade.  Här låg gamla 1700-talskvarter varav det mesta revs.

Jag föreslog till Eddie att platsen skulle vara perfekt för lite Mozart. Riktigt upplyftande. Frågan är bara hur man ska koppla det till Vera Siökronas kamp. Kanske blir det lite som
minnessång över de kvarter som försvann.. Ja! Nu har jag det! Mozart är ju också 1700-tal!
Precis som kvarteren som revs!
Eddie vid fontän2

Jag älskar den här platsen, men tror Eddie är lite deppig för de gamla kvarteren och striden som Vera förlorade.. Han har träffat Vera Siökrona i egen hög person. Dessutom sörjer han ännu gamla Klara som han växt upp i.

Eddie vid fontän

Nya lyxen i hotellobbys- stickning

När jag gick vidare in i en hotellobby för att leta reda på någonstans att skriva ut mitt dokument stötte jag ihop med den här tjejen. Så gulligt klädd i något 30-tals- inspirerat. Hon kom från Umeå och skulle på barndop. Satt och stickade på en lång stickning med många färger, men det var inte hennes egen, utan hotellets som var utplacerad för att gästerna skulle ha någonting att koppla av med. Lobbyn såg ut som ett mysigt gammalt  bibliotek.


tjej som stickar

Flicka från Umeå

Be an attractive magnet

Ja tack, jag vill vara en attraktiv magnet!

Be an attractive magnet

Men jag kom alltså till Harmoni-expo i Solna för att uträtta något. Så vi gick till Solna centrum.  Jag behövde skriva ut ett dokument och gick runt och kände mig faktiskt ganska utmattad.   Jag gick in på orange juicebar i Solna centrum, för att fråga var man kunde skriva ut så här dags.  

Till skillnad från mig så var kvinnan i baren sprudlande ändlös energi. Jag sa att det måste vara bra grejer i de där juicerna hon säljer. Döm om min förvåning när denna underbara människa drog fram tre vitaminshots, som hon annars säljer och helt gratis bjöd mig för att jag skulle piggna till lite! (OBS! Hon hade ingen aning om att jag bloggar).

Bara att träffa henne kändes som balsam.

Grön ängel

Mango juice bar

 

Orange juice bar

Harmony exposed

Utställd inre harmoni, hur låter det? Jag var på Harmonimässan i går för att äta lunch med Skalman som var där som utställare med Miljömagasinet.  Något om Slussen skulle diskuteras och utföras.

Skalman kallar mässan för “Hälsomässan”.  Den har kallats så bland dem som känner till den i många år.  Numera heter den plötsligt Harmoni-Expo. Kanske var det någon som varit smart nog att registrera namnet och stal det från eldsjälsdamerna som driver mässan?  Mässan, som äger rum en gång om året i Solna är en omtumlande upplevelse.  En virvel  av annorlunda erbjudanden och produkter. Det hela på minner lite om profeternas gata i Life of Brian.

energi livsglädjeEnergi och livglädje utbjudet. Vem vill inte ha det?

DNA-aktivering

                   Inte visste jag att DNA:n
                   måste aktiveras..

 

 

 

 

 

 

Herrmans som är kända i Stockholm för sin goda vegetariska mat står alltid för maten. Den är då godare än någonsin, den är liksom lite lättare än den brukar vara på Herrmans restauranger, och otroligt smarrig. Mot slutet av mässans sista dag rear de ut maten, då blir det nästan slagsmål. Jag testade en himmelsk rawfoodbakelse gjord på kokos, carob, och banangrädde. Helt utan socker. 

Herrmans på hälsomässanSkalman äter

Skalman lever kvar i 70-talet. Bär fortfarande anti-kärnkraftsmärket. Men frågan är ju fortfarande aktuell. Och vore det inte för honom skulle det legat två kärnkraftverk i Haninge.

Jag träffade Björn, en gammal bekant, som berättade att hans syster, tidigare burlesk-artisten och skämtkorts-fotomodellen Eva (aka “Eva La Diva”) nu har flyttat tillbaks till USA igen och utbildar sig till “SUPERHEALER”.  Systern är ateist, men har alltid trott på andar. Björn påstår att de kan heala sprickor i fioler.

Söta björnSprickorna bara försvinner.  Och i symfoni-
orkestrarna säger de efteråt “har du köpt en ny fiol” eftersom de kan göra så att ljudet låter mycket bättre, berättade han..

 

 

 

 

 

I mässans samelsurium  fann jag några nya och gamla guldkorn, här kommer de:

Denna kvinna, AnnKarina Vesterberg stod bland auraskådare och kristaller och
erbjöd något så jordnära och pålitligt som en kokbok om att laga mat på ogräs! Klicka på hennes namn ovan så kan du beställa boken. Den verkade klok och kostade bara någon hundring. Sen har den ett fint omslag också. 

kvinna som gör ogräsmat

ogräsmatkokbok om ogräs

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag gillade de här kitschiga små bilderna på andliga figurer och ledare. Som gamla tiders filmstjärnebilder. Vem vet, kanske något för Sophies Shop? De kommer från sekten “Summit light house” där man tror att Jesus var en av flera nedstigna profeter. 

gurus

 

Denna bok: Energitjuvar, av Ingalill Roos,  som jag har hört ska vara bra erbjöds till det facila priset av 50 kronor på mässan. Perfekt eftersom jag tänkt leta efter den att den bara dök upp.

energitjuvar

kinabutikskillenOch min absoluta favorit…affären Eastern harmony från Göteborg, på nätet kallad .. http://www.kinabutik.se/

Si mu mumsEastern harmonyhar det mest ..fantastiskt goda och hälsosamma godiset. Gjort på till exempel  ingefära eller Kinesiska plommon.  Si mu: plommon med havssalt och kinesisk lakritsrot, har jag döpt om till Si mums!  Jag har också svårt att hitta ingefära-godis utan socker här i Stockholm, vilket han säljer.  Det är ingefära med till exempel honung.  Han säljer också otroligt goda och hälsosamma théer.

Sen är det ju en väldigt trevlig och hygglig person som har affären också.  ”A man who doesn’t smile musn’t open a shop”,  lär vara ett kinesiskt ordspråk. Han lever upp till det.

grön elefant

Så.. mässans pris till mest originella:  Ingela Hageman sålde färgglada mandalas och bilder på djur. Hon var själv klädd i en blå byxdress, som jag gissar,  för att likna en elefant.  Jag vågade inte fota henne, för att fota folk är lite svårt med den här lilla mobilkameran. Man måste gå nära och ställa sig alldeles stilla. Ungefär som om man tittar med förstoringsglas, det fungerar bäst på dem man på ett naturligt sätt redan kommit i närkontakt med.  Så det får bli en suddig bild på en av hennes affischer där hon själv syns (nedan).  Jag har på något vis alltid varit så fascinerad av denna kvinna när hon dykt upp. Hon verkar så kompromisslös, och är helt unik.  Och sen gillar jag att hon har starka färger i sina bilder. Se den vackra elefanten ovan, av Ingela Hageman. 

Sacred art

Änligen bokat biljett till Österlen

Äntligen har jag bokat biljett för att hälsa på min mamma på Österlen ett par dagar.  Min plan för den närmaste tiden i mitt liv är att resa mera, kortare resor då och då, eftersom jag mår bra av det.  Från början hade jag tänkt att åka på en Masterclass med Emma Kirkby
nu i oktober, eftersom jag missade mitt stipendium och veckan med henne tack vare Slussenkampen och rättegången. Men sedan rann tiden i väg, och uppsatsförfattandet drog ut på tiden. Det vackra vädret smälte bort, regn och rusk kom, och verkligheten här
hemma grep tag i mig på olika sätt.

Jag var ju hos mamma på min födelsedag i somras, men den vistelsen försvann på något vis, minns inte riktigt hur, men tror att det kanske hade något med examensarbetet att göra.

Hur jag missade stipendiet för att studera för Emma var en historia i sig. Jag satt på pendeltåget mellan Sigtuna och Stockholm när någon ringde från England och frågade varför jag inte checkat in, om jag kanske var på mitt rum. Då insåg jag att jag tagit fel på datum, kursen var i slutet av juli, inte slutet av Augusti. Efter någon vecka bestämde jag mig att kasta mig i väg på den andra kursveckan trots allt.

Det blev inte riktigt en avspänd resa, tack vare att jag var utmattad efter rättegången och trott att jag bara skulle vara med på en körkurs, men det visade sig att jag kastades rakt in i en masterclass med två andra sånglärare. Jag var mer eller mindre oförberedd. De andra eleverna var en blandning av gamla snälla brittiska tanter och konstervatorie-elever från hela världen, och stället, Dartington var helt fantastiskt,  mer om den resan sedan.

Jag älskar att hälsa på min mamma på Österlen för frihetskänslan som finns i Skåne, och alla loppmarknader. Jag är ju galen i prylbodar, second hand och loppmarknader, och då är Österlen något av ett eldorado.  Sakerna i prylbodarna på Österlen är mycket mer intressanta än dem man kan hitta i Stockholm. Det finns almogevävnader och konsthantverk och gamla udda verktyg eller bruksföremål från böndernas värld. På något vis verkar det som man sparat mer av sådant på Österlen, och de här sakerna verkar aldrig ta slut, märkligt nog, utan är i omlopp hela tiden.

Min mamma blir nästan lite förskräckt att jag så snabbt scannar och kan se flera saker jag vill ha precis när vi anlänt till en loppmarknad. Hon tycker jag tar med mig för mycket, och kanske är det sant. För köper och köper man saker hela tiden blir det ju alldeles för mycket saker att äga till slut.

Hösthimmel Lycklig hösthimmel i Stockholm 10-24-2013, jag har ju bokat min resa!

Sofie retourchePå stranden på Österlen, lite trött efter ett tidigt flyg, bild tagen för några år sedan..

  Sofie med vintagefynd
Med ett vintagefynd från Österlen, en nattsärk i hemvävt
linnetyg från 30-40-talet, bild från för ett par år sedan.

 

Tårta
Min.. .. ..födelsedagstårta hos mamma förra sommaren.

Kollega som går före

Tidningen Kollega

                                                    Tidningen Kollega är kreativ med språket

Att språket i tidningar och i andra formella sammanhang på senare år börjat utvecklas allt fortare och blivit allt kreativare är det väl ingen som missat.

Senaste tillskottet inom avdelningen “nyskapande språk” står Unionens tidning Kollega för.  Vid en intressant artikel om sexuella trakasserier där olika fall beskrivs, slutar varje beskrivning med en avdelning med rubriken “upprinnelse”.

Och här använder Kollega på ett mycket nyskapande sätt ordet upprinnelse som en ersättning för dess motsats, “upplösning” när de under rubriken upprinnelse beskriver, inte hur fallen började, som skulle varit den gamla tråkiga betydelsen på upprinnelse, men hur fallen fick sin upplösning.  Djärvt och fyndigt.

 

Svea hovrätt erkänner att bilder manipulerats

“För varje bild och vision som det finns att visa upp om Slussen finns en motbild”.  Så skrev DN:s Ole Rothenberg om synen på Slussen under rättegången. Men nu ger domstolen de överklagade rätt om att stadens bilder är felaktiga.

I domen om Nya Slussens detaljplan, P 11451-12, 27 september 2013, skriver Mark- och miljööverdomstolen:  ”Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att en del av det informationsmaterial som använts i samband med samråd och utställning har varit missvisande.” 

Domstolen skriver vidare: ”Kommunen har ett ansvar för att allt sådant material ska ge en rättvisande bild”.  Detta innebär att varken allmänhet eller politiker hade korrekta bilder vid tiden för beslutet om Nya Slussen i december 2011.

En rad organisationer  mot nya Slussen, däribland KulturSlussen och Världsarvet Slussen kräver nu att bilderna dras tillbaka.  Kravet har tillställts Stockholm stad, Slussenprojektet, informationsansvarig Marianne Dunér.

De felaktiga bilderna används just nu i en informationskampanj mot skolbarn i stadens egna lokaler. Dunér uppger till föreningen Bevara Slussen att de ska dras tillbaka först vid årsskiftet

Klicka filen nedan för att se en sammanställning över de felaktiga bilderna.

Bilaga 1 yttrande motparter Överkikaren mfl

Parklek – ingen lek

I veckan var det möte i Sundbyberg om stadsdelen Hallonbergen. På första parkett
fanns bland annat den lokala makthavaren Jonas Nygren (S). (Sundbyberg har enligt tradition ett starkt S-styre,  så också i dag).

Kommunen driver ett projekt som kallas Parklek.  Där arbetar en konstnär  tillsammans med lokalbefolkningen för att kartlägga deras upplevelse av omgivningarna, och ta reda på hur man kan jämka ihop deras behov och syn på sin närmiljö, med önskemålen från byggföretag som vill bygga i området.

Parklek har ett eget rum i Hallonbergens galleria, med en modell där man har tagit fram hur människor vill att staden ska utvecklas.  Genom intervjuer har man bland annat fått fram var människor tycker att det är okej att lägga de nya husen.

Men frågan är om de privatpersoner som lägger sin tid i projektet kan räkna med att man följer deras önskemål? Kan det verkligen vara så att man vill utveckla området i dialog med de boende? Att det låter nästan lite för bra för att vara sant, kan vara en spontan reaktion.

Och mötet gav en hint om att svaret kan vara  både ja, och nej.  På mötet lät ledarna av projektet en arkitekt tala, hon berättade entusiastiskt var man kunde lägga hus och hur området måste utvecklas. Tydligen  på ett sätt inte som motsvarade deltagarnas förhoppningar.

En man räckte upp handen och frågade om det fanns en separat agenda,
 om det i själva verket var det som arkitekten berättade som skulle bli verklighet, och inte det man kommit fram till i Parklek.

Svaret från dem som ledde projektet blev att man ville att människorna skulle få se den andra sidan, hur de som bygger tänker, och arkitekten sa att det är så här utvecklingen kommer att äga rum i slutändan, i vilket fall, därför att “Stockholm växer”.

En möjlig förklaring till det som sker är att Parklek i själva verket är ett sätt att få igång bebyggelsen genom att engagera just de som i vanliga fall skulle protesterat. Det blir ett sätt att slippa protesterna genom att smyga igång bygget på de stället innevånarna tycker är acceptabla. Lite senare kan man fortsätta och “ta” hela området.

När, och om  de som engagerat sig om inom några få år inser att det inte blev som de ville kan man nog vänta sig ganska stor besvikelse, och även ilska. Och kanske uteblivna röster.

arkitekt talar Publik parklek

En arkitekt höll ett entusiastiskt anförande på möte om förtätning av Hallonbergen, till höger, publiken som inte såg riktigt lika entusiastisk ut.