Jag har i dag varit i kontakt med både Förvaltningsrätten och Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen har registrerat cirka 200 överklaganden. (Mellan 200-300 trodde en kontakt på Förvaltningsrätten). Ett antal av dessa är jag ombud för. Jag får besked om någon vecka hur många som de registrerat lämnat fullmakt till min gruppklagan.
Alla som någon gång lämnat synpunkter under samrådsprocessen fick lämna överklaganden till stadsbyggnadskontoret som sedan skickar det till Länsstyrelsen.
Flera överklaganden lämnades också till Förvaltningsrätten men dessa var jag
inte inblandad i. Beslut tagna inom kommunen kan i normala fall laglighetsprövas i Förvaltningsrätten på uppdrag av kommuninnevånarna i om man anser att de innebär något olagligt. Men alla typer av beslut kan inte laglighetsprövas.
I kommunlagen och plan- och bygglagen framgår det vilka beslut som kan laglighetsprövas.
Det är formulerat på ett ganska svårtytt sätt. Jag fick veta från Länsstyrelsen
innan att det inte gick att göra en laglighetsprövning på en detaljplan. Men eftersom överklagandena till Förvaltningsrätten redan var igång och leddes av en advokat
fanns det inte mycket jag kunde göra.
Jag kunde förstås ha påpekat att det var fel, men tiden var lite knapp, och risken
var ganska överhängande att ingen hade lyssnat på mig. Jag är ju ingen advokat.
Flera klaganden följde en mall (advokatens mall), I mallen stod det “Begäran om laglighetsprövning” så Förvaltningsrätten kunde inte göra annat än avslå.
De personer som skrivit med hjälp av mallen som var ställd ställd till Förvaltningsrätten men lämnat in sitt överklagande till Stadsbyggnadskontoret däremot, tolkade man som att det inte var frågan om en laglighetsprövning,om jag uppfattat rätt. Dessa kommer att behandlas.
De blir behandlade av Stadsbyggnadskontoret, och sedan av Länsstyrelsen, så många argument som handlar om lämplighet, skälighet och sak, som är det som skall tas upp i den här typen av överklagande kom med, enligt en källa vid Förvaltningsrätten.
En sista sak vi får titta på är om en viss grupp av de många överklaganden som lämnades till Förvaltningsrätten inte formulerade sitt överklagande som en laglighetsprövning.
Och om de ändå fick avslag.
Frågan är då varför. Man kan tycka att det är dubletter och att många klaganden använt samma mall, men det är ändå viktigt av respekt för processen att allt går rätt till och att alla som velat klaga får chans till det. Om folk använt en mall behöver det inte bero på bristande engagemang utan på att man är osäker på hur man formulerar sig juridiskt.
Vill man stå som klagande, bör man få göra det, anser jag. Om myndigheterna anser att sakinnehhållet redan tas upp bör man kunna bokföra klagomålen som fullmakter.
Jag kommer att fortsätta försöka skapa mig en ingående bild av vad som inträffat.